Promenad längs Lake Okataina

R vaknade klockan fem på onsdagsmorgonen av att månen lyste rakt in genom fönstret. Jetlaggen spelade nog sitt lilla till.

Andra dagen bestod av en heldags "tramp" (som är Kiwi-ordet för "hike"). Vi gjorde i ordning vår lunch, bestående av smörgåsar, frukt och nötter, och gav oss sedan iväg mot den avsides belägna sjön Okataina. Väl där så började vi vandra längs sjön. Meningen var att vi skulle ta oss till sjön Tarawera och därifrån kunna se en vulkan, men bara vissa i gruppen orkade hela vägen. R såg en Wallaby, som dock såg honom och smet innan han hann fotografera den. Halvvägs var där var och en bestämde sig för att vända, och R vände när han såg några äldre damer nakenbada i sjön då de förde ett väldigt liv då de såg honom... =) J vände lite tidigare då hon fotade längs vägen.

Det finns en stor mängd ormbunkar i Nya Zeeland. De minsta har lika stora blad som mossan som växer bredvid och de största är som träd. Stammen dör när ormbunken i toppen växer vidare uppåt. Det är vanligt att man gör staket av dessa stammar och där de satt en topp får de även lite skugga så småningom då den forsätter att växa uppåt.

De har även ett ormbunkslöv (silver fern) som en av sina nationalsymboler. Bee berättade att Maorierna använde dem när de skulle förflytta sig på natten undan sina fiender. De första i gruppen bröt av blad från silverormbunken och la dem med den silvriga undersidan uppåt med spetsen pekande i den riktning som de gick. Sen kunde de andra som kom efter se dem i månskenet och de sista i gruppen vände på bladen så de inte visade vart de hade gått.

Det finns några sorter som liknar de ormbunkar vi har i Sverige men de flesta är helt egna. Hittade några som vi brukar ha som krukväxter. Grant berättade att "Maidenhair" gillar inte blåst utan växer bara på väldigt skyddade ställen.

Det var ofantligt varmt och fuktigt under dagen, men i stort sett hela promenaden var genom regnskog, så vi hade skugga mest hela tiden. Vi var däremot genomblöta och när vi kom tillbaka till utgångsplatsen så tog vi ett dopp i vulkankratern som numera är Lake Okataina. Det var vi och fyra personer till på stranden; självklart var två av dem svenskar. När vi kom hem till stugan vi sov i så sköljde vi upp kläderna vi hade med oss och torkade dem hjälpligt med hjälp av "Alan-tricket" - man lindar in de blöta kläderna i en handduk som man vrider ur. Det var dock helt kört att få något att torka helt då det var 100% luftfuktighet...

/R&J